Som ny på Stroke i fokus och Rörelsehinder i Fokus vill jag börja med att säga hej till allihopa. Med det sagt vill jag också dela med mig av det pressmeddelande som jag författat för min arbetsgivares räkning som rör hur Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) felaktigen ofta får ge vika för den svagare socialtjänstlagen (SoL).

Pressmeddelande från Hela Sveriges Assistans genom Newsdesk (länk)

Hela Sveriges Assistans deltog i mässan Ett Bra Liv den 29 september - 1 oktober. Vi upplevde vår medverkan som lyckad och vår monter fick många besökare. Det som däremot upprörde oss var några av våra besökares berättelser. Vi fick nämligen höra flera historier om hur kommuner med största sannolikhet agerat felaktigt i sin bedömning av dessa funktionshindrade människors hjälpbehov.

Det som framförallt slog oss var hur vissa kommuner verkar bedöma unga funktionshindrades hjälpbehov enligt Socialtjänstlagen, SoL, snarare än Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Detta innebär att unga funktionshindrade har fått beslut om hemtjänst snarare än personlig assistans.

Detta är ett direkt felaktigt förfarande. LSS antas vara till fördel för den enskilde och ska därför ha företräde gentemot andra lagstiftningar. Om förutsättningar för att en tillämpning av LSS kan göras saknar således socialnämnden i kommunen möjligheter att göra en bedömning enligt SoL istället.

Man kan spekulera i om det är kommunernas minskade möjligheter att ta ut avgifter inom ramen för LSS som är avgörande för kommunens beslut att bedöma enligt SoL istället. Detta tror vi dock inte är fallet. Vi tror snarare att kommuner saknar kunskap om de fördelar som en bedömning enligt LSS innebär, både för den enskilde och för kommunen.

Socialstyrelsen pekade i sin rapport Personlig assistans ur ett samhällsekonomiskt perspektiv* på hur personlig assistans kan vara ett mycket kostnadseffektivt alternativ till insatser enligt SoL, såsom hemtjänst. Brukaren får ofta ut mer tid med sin assistent samtidigt som det kan kosta mindre.

Man ska även hålla i minnet att Lagen om assistansersättning, LASS, reglerar och begränsar kommunernas betalningsskyldighet där brukarens behov av personlig assistans avseende de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per vecka. Någon sådan finansieringslag finns inte för insatser enligt SoL. Kommuner kan således även av denna anledning hitta en mer kostnadseffektiv lösning genom att bedöma den enskildes stödbehov enligt LSS i första hand.

Vi hoppas och tror att detta är ett problem som med tiden kommer att minska och upphöra. Men för detta krävs ett kontinuerligt informationsarbete, från intresseorganisationer, brukare såväl som anordnare av personlig assistans.

* Personlig assistans enligt LASS ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, Socialstyrelsen. Lägesrapport. Artikelnr 2008-131-27