Hur ska jag sluta oroa mig och sluta tänka på det!

Hej,När jag var 9 år fick min mamma en Strok..Det är en evig kamp även för mig..Jag vet inte varför men jag går och tänker och oroar mig varje dag för att hon ska dö av detta!Jag är ofta väldigt ledsen och Är inte ofta mig själv pågrundav all oro och tänkande av detta har ni något tips?:'(

Jag vet inte hur gammal du är nu men du har säkert haft dessa problemen några år. Har din mamma bestående men eller har hon repat sig?

Det bästa är om du pratade ut med din mamma och blev insatt i hennes sjukdom och vad som hände. Var det en blödning eller en propp? Vilken behandling fick hon? Har hon behandling numera också i förebyggande syfte? Hur lever hon när det gäller mat, rökning med mera.

Ofta så känner man sig lugnare när man vet allt som hände och eventuellt varför och hur man ska undvika att det händer igen i framtiden.

Det är ju inte säkert du fick så mycket information som 9-åring eller att du ens vågade fråga.

Att börja med att tala om sin stora oro kan göra underverk i sig.

Det kanske rentav är så att du oroar dig mer än vad din mamma själv gör.

Jag tror att det är väldigt vanligt att man som anhörig är orolig att det ska hända igen

Men det är inte så konstigt igentligen det är därför viktigt attt man talar med den som är drabbad och hör hur den upplever det som hänt på det sättet får man själv reda på en hel del som kan stoppa oron hos båda parterna

Så mitt råd är att sätt dig ner med din mamma och prata igenom dett ordentligt med varandra så kommer det säkert att kännas bättre

#1 och #2 Jag har pratat med henne om vad som hände och så ..Och hon hade ingen blödning eller propp då dom på sjukhuset sa att det var pga stress .Hon röker ch har gjort det sen hon var kasnke 20.Hon är idag 50 år i april och jag själv är 14 i april:SJag har fått veta detmäste och det är därför jag inte kan förstå varför jag fortfarande är så orolig m.m

Risken för att din mamma ska råka ut för detta igen är väldigt liten om hon slutar att röka och

föler läkaren råd ordentligt så jag tycker att ni ska fortsätta och tala om det för jag tror att ni gemensamt kommer fram till en nycket bra lösning för er bägge

Jag hade själv hjärtifarkt för 30 år sedan så livet fortsätter även efter en sådan här sak som dinmama har råkat ut för

#4 tack det var mycket skönt att höra:D

Fortsätt att skriva här om du känner för det vi kan alltid försöka ge dig råd efter bästa förmåga