Strokeberättelser

Min mamma

2009-08-25 17:34 #0 av: KadjaNina

Min mamma fick fyra hjärnblödningar i år. De två första fick hon samma dag, den första juni. Snart har det gått tre månader sen hon blev sjuk och det känns fortfarande ofattbart. Efter de två första så var hon ganska "okej". Men nu kan hon inte prata och är mest troligt förlamad på vänster sida. :(

Det gör så ont att se henne så svag och sjuk. Jag vill att min gamla mamma kommer tillbaka. Hon hade precis flyttat in i ett nytt hus och var så glad och lycklig över det. Då händer detta. Fyfan, vad det är orättvist. Hon är den snällaste person jag känner och hon är alltid så omtänksam. Det var sällan som hon satte sig själv i första hand.

Allting känns så himla konstigt. Ingen mamma som ringer och frågar vart man är, som tjatar att man ska kliva upp i tid, som stöttar en när jag precis börjat gymnasiet. Även om jag inte bor hemma så saknar jag de få gånger som hon tjatade.

Jag hoppas hon blir bra igen.

Anmäl
2009-08-25 18:02 #1 av: [per50]

Hej KadjaNina!

Välkommen hit till våran sida! Hoppas att du kommer att trivas! Och tack för din berättelse om din mamma. Vad tufft för henne att drabbas så hårt, 4 hjärnblödningar på ett år är väldigt mycket. 

Det känns svårt som anhörig att bara se på, man vill trolla med ett trollspö och få dem friska fort igen!

Såg med egna ögon min egen svärmor ligga och kämpa efter en propp i hjärnan, hon hade återhämtat sej så bra efter en hjärnblödning tidigare, nu blev hon sjuk igen, som mona min sambo berättat här på sidan. Hon var godheten själv.

Håller tummarna hårt för din mor!

Vänliga hälsningar!

Per Nilsson sajtvärd på öl och medarbetare på Epilepsi

 

Anmäl
2009-08-25 22:42 #2 av: mona43

Välkommen KadjaNina!

Känner såväl igen mej i din berättelse, man vill hjälpa, men måste lita på läkarna och på hjärnans tillfrisknande. Man kan bara finnas där för dem.

Vet vad du går igenom av oro och förtvivlan

Kram! Mona

 

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-08-26 14:20 #3 av: KadjaNina

Mamma kommer aldrig bli bra igen, de ska sluta rehabilitera henne. :`( Hon kommer aldrig kunna prata igen, eller kunna gå.. Dem kan inte göra så!! Dem sa ju att det fanns en liten chans. Varför försöker dem inte? Får hon en till hjärnblödning så kommer de inte att göra något, hon kmr att dö. :`( Jävla äckel liv som bara jävlas med mig!! Jag hatar livet. Jag behöver min mamma. Jag orkar inge mer :(

Varför mamma? Det är så orättvist.. :(

Anmäl
2009-08-26 14:46 #4 av: mona43

Förstår din reaktion såväl, det är en mardröm när någon man älskar blir svårt sjuk.

De sa precis samma till mej om min mamma också, vid sista stroken, man tycker det är så orättvist det som skett, och att det borde finnas någon sorts hjälp att få!

Man blir både arg och förtvivlad, men man får tänka på att läkarna aldelles säkert vet hur illa det är. Och att det kan bli ett onödigt lidande för henne om det tillstöter en ny stroke.

Många styrkekramar!

Från

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2009-08-27 23:01 #5 av: LenaR

Önskar jag hade något tröstande att säga dej, Kadjanina...

Styrkekram till dej från mej också!

Anmäl
2009-09-20 03:15 #6 av: tuzz64

Hej! Förstår din situation så väl o tycker så synd om dig:( Är i precis samma sits som du  o den ilska o frustration man känner går inte att beskriva i ord...Jag tycker hela situationen är jättejobbig o att du som dessutom är så ung, ska behöva uppleva detta med din mamma är så hemskt! Tyvärr är strokevården o rehabiliteringen som den är...o långt ifrån som den ska på många håll.Hoppas du har någon nära som du kan prata med. Du får jättegärna skriva till mig om du vill. Kram/ Susanne-tuzz64  

Anmäl