2013-02-05 18:10 #0 av: [djurens_vän]

min pappa

mitt liv var jätte bra. Pappa var värdens snällaste han kunde göra vad som hälst för mig. han köpte allt jag ville ha. en natt för tre år sedan 2009-2010. jag var elva år och jag ville sova i samma säng då. det var det smartaste jag någonsin har gjort. vid 3 tiden så väckte pappa mig och kunde inte gå och behövde gå på toa. han hade glömt allt, vad jag hette och han sluddrade när han pratade med mig.

jag fick panik men visade det inte hjälpte han ner för hela trappan över köket ett trappsteg upp en bit in i vardags rummet en in på toaletten han satt där och spydde och så jag hämtade kuddar täcken och ville ringa ambulansen men fick inte. men jag ringde mamma.

hon kom och då var det värsta över han kunde prata men kom inte ihåg något. jag satt uppe tills vi åkte till sjukhuset 8 på morgonen tvingade pappa dit. sen så efter flera timmar där så hade dom fått redan på att pappa hade fått en propp i hjärnan som kallades stroke. Pappa min pappa kom inte ihåg något men läkaren sa att han hade tur det kunde ha vart värre. jag var hemma en vecka från sklan och min klassförestondare hade förklarat för klassen varför jag inte var här och vad som hade hänt min pappa.

jag hjälpte pappa tills han blev bättre och orkade göra saker. jag gick till skolan fick berätta allt.

senare så fick pappa samma anfall som första gången fast nu bode mamma hos oss för att hjälpa han. då ringde vi akuten och dom sa att vi skulle åka in. pappa sa att han mådde bra igen men vi tvingade han dit och docktorn förklarade att det varen till stroke.

han har också fått tia.

den går bort efter en stund men den kan vara kvar i flera minuter. jag har försökt och lärt mig så mycket om det som jag kan.

efter åren så får han 2-3 Tia pär halv år alltså ganska ofta. jag är nu van det och hjälper han.

det dåliga är att han är inte den samma pappa han är Roger. han glömmer bort när jag är född och hur gammal jag är vad jag heter ibland och allt jag har sagt har han glömt det räcker med 20 min sen har han glömt det.

han skriker åt mig när jag råkar stänga till dörren på bilen för hårt och sen är sur på mig i flera dagar. vissa dagar är han pappa och vissa dagar är han Roger.

för varje gång han skriker åt mig så tänker jag att det är något fel på mig det är därför han gör det men det är inte mitt fel!  jag har inte känt mig älskad när han skriker åt mig. jag måste tänka på att han har fått 2 strokar och flera tia.

jag tycker det är viktigt för dom som har anhörig som har fått stroke att dom för hjälp med vad dom ska hjälpa den drabbade med och massa sånt.